fredag 14 juli 2017

Meja-Lisa 7år - Maj

Vår Meja-Lisa har hunnit bli sju år också, i maj.
Både släkten och kompisarna firade henne.

Här har hon precis fått en ny cykel av Mormor & Morfar...



Hela tjocka släkten...


Rosa marsipantårta hade hon önskat sig...


På självaste födelsedagen fick hon ta hål i öronen och sen ha kalas för kompisarna.

Presentöppning...


Efter presentöppning, lek och korvgrillning var det dags för fika...


När jag sitter och kollar igenom bilderna småskrattar jag för mig själv, hur tydligt man ser hur det verkligen går till på ett barnkalas. Barn högt och lågt, ballonger i luften, tallrikar på huvudet och så glada barn förstås....





Det är så det ska vara, men det är också det som gör att föräldrarna somnar gott den kvällen.

Tack Meja-Lisa för sju härliga år, och tack för att du bara fyller en gång om året.

Kram Sofia

Thailand 2017 - Februari

År 2017 är året då jag blev 40år, och det är året då jag önskar mig mer och mer lugn och ro, känner hur kroppen längtar och huvudet söker sig till lugna stillsamma platser. 

Så vi åker till Thailand...




Tre stillsamma veckor i Thailand.
Bara vi fyra.
Vi firar min 40-årsdag och Joels 38-årsdag.



Vi tillbringar våra tre veckor på Resorten Paradis Villa på ön Koh Kho Khao.
Ett fantastiskt lugnt, behagligt och rofyllt ställe, långt i från neonljus och folkmyller.
30st villor på en resort.
Ett Jättehärligt lugn men ändå lätt till umgänge med andra människor och sysselsättningar för både oss och barnen.


Solstolarna nedanför vår resort...


Största sandlådan, nästan helt för oss själva...



Såna här stunder i väntan på lunchen...


En av två pooler på resorten..


Många "Innanmiddagenisolnnedgångendrinkar" blev det...


På Joels födelsedag tog vi en båttur ut till en sandö, Koh Pah, ett stopp ute på havet för snorkling och sen en tid på lilla Sandön.




Vi kikade runt, fick frukt och dryck, snorklade, badade och bara hade det bra.






Sån där TID som är så dyrbar, sån tid som ger så mycket...


Ingen har bråttom...



Lediga lata dagar, precis så som vi önskade.


Ord och namn jag vill minnas: Hapla Beach, Pina Colada, A8, Pecky, Hula Beach, Hello Kitty, Sunset Beach, Marknad i Khaolak, passionfruktsdrink, Paradis Villa, Chang, Mamas Kitchen.

En resa att minnas, känslor att minnas.

Kram Sofia

Julen 2016

Ja då var det dags för mig igen, att göra ett försök att komma i fatt med detta dagboksskrivande.
Känns som jag skrivit de orden förut.

Vi börjar med att avverka julen 2016.

Meja-Lisa & Iris Julen 2016

Vår gran Julen 2016

Vår lilla Lotta på Bråkmakargatan Julen 2016

Julen  firades som vanligt i två omgångar, en vända med Joels sida och en med min sida.
Men i år var min bror med familj bortresta på julafton så mamma och pappa fick hänga med och fira med Joels sida också.

Som vanligt hade Joels syster styrt upp en fantastisk jul i Baralund.
Paradiset för idylliska tillfällen.

Ja nu ser ju, Glögg- och gottebordet är ljuvligt...



Tre av fyra....
Meja-Lisa, Iris och Ella


Hela ligan samlad...


Här är det jul, här i vårt hus...


Vacker dukning...


Julbordet...


Några dagar efter jul var bror med familj åter i Sverige och vi firade vår jul.
Italiensk mat och en mysig dag.

Kusiner framför granen...


Så nu borde jag vara klar med 2016.
Kanske lika bra att hoppa rakt in i 2017.
Den som lever får se.

Kram Sofia

fredag 11 november 2016

En rapport från sommar och höst!

Ja ha, då gör jag ett försök igen då, kanske lyckas jag med ett inlägg per årstid.

Förr bloggade jag typ varje dag, hur gick det till?!

Men jag får lite smått panik när jag tänker på att nästan ett år är urrivet ur min dagbok.
Ja ja, jag vet ju vad det beror på, bäbisåren, men nu börjar ju tiden återkomma till oss vuxna i den här familjen, nu när vi har en tjej på 6,5år och en på 3,5år.
De behöver inte oss 24 timmar om dygnet längre.

Jag har tömt min kamera, min kamera som hamnade i en påse i somras tillsammans med en smält Calippoglass, en kamera som nu lever sitt egna liv och som mest står på hyllan.

Men den funkar ibland. Kanske går den att lämna in och göras rent, eller så kanske jag får önska mig en ny.

Men några bilder fanns det i kameran.

Bilder från i Juli, när kusin Enni fyllde 11år.
När vi tillbringade några dagar vid deras sommarställe på Muskö.

Såna där dagar då vi fick uppleva ännu mera sommar.
Brygghäng, joggingtur, båtfärd till sjökrogen, bad, bastu, lek, skratt och god mat.

Här vankas det brygglunch/plock.





Kusiner som trivs så bra tillsammans.




Spanar på fiskar.

Även kvällsmat på bryggan.




Som sagt, det var härliga dagar med mycket sommar.

Sommaren bjöd även på en heldagsutflykt med vänner. Fika och klappa hästar på Markan i Strömsholm.
Jag skulle gärna sitta där just nu, känna värmen och dricka kaffe och äta mjukglass.
Så enkelt, lättklätt och skönt.
Men det går bra med vinter också, ett tag.


Utflykten innehöll även lunch på Borgåsunds Café, ett besök vid Borgåsundsfiskarn, och sen eftermiddagsfika vid Strömsholms slott.


Sen gick det visst över till höst i kameran.
Vi har ju vår favoritskog Kabbeskogen jättenära vårt hus, dit går vi ofta.
För att andas, leka, springa, leta pokèmon, äta blåbär, promenera och bara vara.
Älskar den skogen och vad den gör med mig.

Här är det Pokèmonjakt på gång.



I april fick en av mina kompisar sitt tredje barn, en fantastiskt söt flicka, Elise.
Tretton dagar gammal, då var hon här hemma hos mig.
Självklart måste man fotas när man är en nyfödd söt liten prinsessa.



En liten trettondagars som nu blivit över halvåret.


Nu ska vi se om jag återkommer lite snabbare den här gången, om kameran är på min sida, och om lusten och andan faller på.
Jag hoppas att jag är på gång.
Men lova, det kan jag inte.

Ha det så bra så länge!

Kram Sofia