onsdag 13 februari 2013

En sol som slutade lysa...



Semestern var inte bara ljus och fin.
En dag vid poolen fick jag och Joel beskåda något som jag gärna hade sluppit vara med om.
En upplevelse som drog upp många hemska känslor och tankar.
Känslor som jag önskade inte fanns i min kropp.
 
En liten flicka drunknade i poolen och vi fick se den tragedin som pågick där runt poolen, när räddningsförsöken var många och när mamman skrek ut sin rädsla och sorg.
 
Så klart förde detta mina tankar till vår hemska dag i september för 1,5 år sedan.
En dag jag så gärna hade sluppit uppleva.
En händelse i mitt liv som gör andra händelser och upplevelser så mycket mer starka.

 
Jag försöker ofta tänka att det vi var med om, det ska jag göra något positivt av...kanske kan jag uppskatta allt lite mer, kanske har det gjort att vår lilla familj binder oss samman på ett speciellt sätt.
 
För trots allt så gick ju vi segrande ur vår hemska upplevelse, vi fick ju ha vår underbara flicka kvar hos oss.
Det finns ju andra, där det inte gått lika bra, som har en ännu värre känsla i sin kropp.
 
Ändå kan jag inte sluta önska att jag slapp det som kommer upp i min kropp i mellan åt, jag vill så gärna ha det ogjort, jag vill inte ha tankarna hur det hade kunnat sluta.
För det illamående som väller över mig i bland, det vill jag slippa.
 
I dag är det en vecka sen det hemska vid poolen hände och jag kan inte föreställa mig vad den mamman/familjen gör i dag, vad händer med deras liv, hur går de vidare?
 
Det var en skum och obehaglig känsla där på hotellområdet efter händelsen.
Solen fortsatte lysa, gästerna fortsatte bada och hoppa i poolen....i poolen där en liten flicka nyss mist sitt liv.
 
En liten sol slutade lysa där och då...
 

5 kommentarer:

  1. jag blir helt stum
    Kan inte ta in..?
    det låter som en film..
    ni måste ju vara hur skakade som helst.. och stackars stackars dem..
    usch nej fy jag vill inte veta.. och det ni var med om.. så hemskt.
    Förstår att man inte vill minnas.. klumpen som då väller upp.. men allt är ju bra nu.
    Ni har ju som du säger varandra kvar.
    Lev idag!
    NU!

    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Nämen gud vad otäckt!! Nu blir jag alldeles ledsen. Det värsta som kan hända, det värsta man kan bevittna och så har ni egna upplevelser av det dessutom. Usch det måste ha varit så hemskt. Har själv blivit så fruktansvärt rädd för allt som kan tänkas hända nu sedan jag själv blev mamma. Dom där "tänk om tankarna" gör så illa. Så lättad att er tragedi ändå fick ett lyckligt slut. Kram till er!

    SvaraRadera
  3. Åh herregud. Usch vad hemskt, man kan inte fatta, det är ju det värsta tänkbara. Det är så hemskt att jag inte kan tänka på det.

    Stor kram till er <3

    // S

    SvaraRadera
  4. Så fruktansvärt, livet är grymt ibland.Därför måste man njuta lite var dag och pussa ofta på de man älskar!

    SvaraRadera